Skottkärran..

Skottkärran, denna så vackra vagn, förmodligen uppfunnen av kineserna någon gång under ”Handynastin”, runt Kristi födelse. Numer används den mest för att transportera löst material, gödsel eller annat. Vad vet jag, Jag bara greppar dessa två skalmar och direkt finner ballansen mellan de två och hjulet. Inte för mycket bakvikt utan det som placeras i vagnen skall läggas så centralt det bara går. Allt för att motverka en sned viktfördelning åt något håll, som i sin tur påverkar hela ekipagets framfart. Så ja. Nu ligger allt rätt. Jag lägger lite kraft framåt och känner hur hjulet börjar snurra under vagnen och allt rör sig sakta framåt. Så mycket vikt som jag har i vagnen känns bara marginellt för mig. Ett under. Mitt då minns jag. Jag minns hur jag fick ett arbete i Sidney i Australien. En finsk förman, och arbetsgivare, transporterade mig ut till en förort i staden. Bilen saktade in och vid sidan av ekipaget låg det en ofantlig hög av tegelstenar. Inte bara några stycken, utan ett helt berg. Jag såg skottkärran stå där bredvid. Jag såg backen ner till de nymurade husen och några till som inte riktigt var klara.
- du skall fylla skottkärran med de där stenarna och köra dom ner till de där murarna som stod vid husen. Det är bäst att du redan kör igång för att dom väntar.
Jag greppade skottkärran och vinkade hejdå till förmannen. Det var inte en allt för svår uppgift att fylla vagnen men, att sedan ta sig ner för berget och ballansera på plankor som var utlagda, var en cirkusbedrift. Det var mycket varmt och de skotska murarna hade små näsdukar virade om huvudet. Dom var väldigt angelägna om sina raster och blev det minsta tendens till regn, vägrade dom att arbeta. Jag sprang där. Upp och ner för backen med min skottkärra. Jag byggde upp en allt större känsla för hur man hanterar detta redskap. Men hade också en stor respekt för att inte lasta för mycket. Dagarna gick. En vecka. Två veckor. Så var det lunch rast igen. Det dracks en hel del fosters på rasterna. Jag tänkte i mitt stilla sinne att kanske skulle jag själv ta en slurk någon gång. Kör till. Jag beställde två flaskor och solen stod nästan i zenit. De tog inte många sekunder förrän flaskorna var tomma och lunch rasten var till ända. Jag kände mig ovanligt glad till sinnes och valde att utmana min kärra med några extra tegelstenar. Då skulle man ju vinna några bitar var gång och således tjäna några extra rundor. När jag lyfte vagnen kände jag den lilla extra tyngden men den varningen var inte tillräcklig för att stoppa mig då. Jag tog de första trevande stegen nedför slänten och kände allt mer att vagnen var tung men att jag fortfarande hade kontrollen. Efter halva backen hade farten ökat så mycket så att min egna förmåga att stanna detta ekipage var, enligt mitt sätt att se det, noll! Jag lät mig bara följa med alla dessa krafter som så vackert försköt mig allt snabbare framåt tills att plötsligt hela ekipaget for in i en nymurad vägg. Sakta ser man hur väggen faller och stenar och cement bara blir en enda hög. Själv får jag underdelen av skottkärran i bröstet och ligger och flämtar efter andan. Kanske lika bra det, för ovan för mig, samlas de inte allt för glada skottarna som nu inser att en hel förmiddags arbete är bortkastat. Det ropas och grymtas enhel del men, tydligen mjuknar stämningen något när dom inser att jag har alldeles svårt att få luft och inte är så gammal. Till slut räcks det fram några händer som hjälper mig och stämningen förbytts från vrede till likgiltighet. Jag minns att jag sitter länge och hämtar mig efter detta och samtidigt småfingrar på bröstet där skottkärra stödet hade trängt in. Jag återgår senare till arbetet och arbetar en vecka till men när det är tid för avlöning så luras jag på den summan som jag rättmätigt hade gjort mig förtjänt utav. Sorgligt men sant. Min erfarenhet av finska förmän är kanske inte så bra men, då har jag bättre erfarenhet av skottkärror, även fast de kan vara farliga ibland om man låter sig ta någon öl för mycket i samband med att man överlastar ekipaget…

Renoverings Yoga..

Just hemkommen från ett renoveringsyoga läger. Fullständigt i harmoni med mig själv och helt fokuserad på nuet och allt därtill. Allt som fysiskt påminner om att jag har varit på denna kurs är några obetydliga saker så som:
- såriga fingrar med flera stickor inborrade i huden
- skitiga fötter
- svart dam runt näsborrarna
- slemmig hosta
- värk i rygg och nacke och en fladdrande, trött blick

Vad krävs för att man skall få kvalificera sig till denna kurs?
1. Gärna ett hus, byggt kring 1900
2. Orenoverat
3. Välbyggt för sin tid
4. En hel del genomrutten trossbotten
5. En standard uppsättning av yxa, kofot, tigersåg, hink och spade
6. kläder som tål stryk
7. En stor portion tålamod och en inställning att allt ordnar sig

I början av kursen skedde det en presentation av kursledare och varje deltagare fick även dom inleda med att berätta lite om sig själva. Det var en blandad skara av allt ifrån Tommy ifrån Varberg som just hade köpt en liten gård utmed havsvattnet och gärna ville lära sig grunderna i renoveringsyoga nu inför sommaren. Jag tog själv chansen att berätta lite om mig själv och drog en lite skojig historia för att lätta upp stämningen. Vi hade inte tid att stå där och babbla utan nu skulle vi genast komma igång. Alla sprang för att hämta alla sina verktyg och olika maskiner. Det tog ett litet tag men några sekunder senare så var alla klara. Vi stod och tittade förväntansfullt på vår kursledare som hade på sig en sliten skjorta, korta snickarbyxor, snickarbälte och en nött gammal kepps. Vi stod i en ring och skulle nu inleda med lite stretching. Det var kul. Alla skulle byta verktyg med varandra men, vi skulle skicka ett verktyg till vår partner till höger och det skulle ske så att personen ifråga verkligen fick sträcka på sig för att nå den. Inte nog med det. Vi skulle också kasta ett verktyg, gärna något som tål lite stryk, så långt bakom oss det bara gick, samtidigt som vi skulle försöka följa dess bana. Då kunde man nästan gå ner i brygga. Fantastiskt. Äntligen var det dags för själva grunderna i renoveringsyoga. Vi hade tillgång till ett , till vår uppgift, perfekt hus som bara stod och väntade på oss. Kursledaren tog med oss in i huset och visade första positionen. ”Den brytande kofoten”. Det var en position som handlade om att hitta en riktigt stor spik, till hälften uppe ur trädet, som du med din kofot greppade tag om och lät din vikt sakta röra sig mot kofoten och således tänja på både axlar, rygg och svank. Vid varje tryck mot kofot skulle man låta lungorna andas ut och gärna inte med näsan utan munnen. Denna övning är bra för att öppna upp för vissa energi banor kring skuldra och axlar. Öppnar även upp för en större närvaro, speciellt när spiken släpper och du trillar framåt och måste hindra fallet så att du inte slår i pannan i bjälklaget. Raskt gick vi vidare till nästa övning. Då krävdes det en tigersåg. Övningen heter, ” tigerdimma”. Övningen går ut på följande. Leta upp en riktigt genomrutten bräda som är, till viss del, dåligt förankrad i trossbotten. Tryck ner tigersågen i en springa, måtta upp det sågade avståndet, böj både ben, rygg lätt framåt. Fokusera på att andas in med munnen och ut genom näsan och sänk axlarna. Tryck på knappen och såga i lugn takt en fin skåra i det murkna trädet. Det intensiva dammet, som frigörs av att pulver släpper ifrån alla miljoner hål skapat av trädmaskar, letar nu sig explosionsartat in i din hals och fullständigt sätter igen dina lungor medan du låter utandningen frigöra den lilla mängden damm som av någon anledning inte har fastnat. Du genomför denna övning i små, men intensiva, perioder tills du väljer att, genom en snytning, avgöra om du har hela den mängden trädamm som krävs för att få den energi som denna övning faktiskt ger. En rakare hållning och dessutom en styrka i lungmuskulaturen som så ofta får arbeta med den intensiva hostan denna övning har skapat.
Vi fortsätter med en hel hoper nya renoveringsyoga övningar som jag aldrig har sett innan denna kurs. Så som:
- ”den sopande spångubben”
- ” linoleum brygga”
- ” papp på papp”

Och en massa andra som på olika sätt, gemensamt, ger en bra närvaro i livet och öppnar upp för det som är så viktigt och som vi ofta glömmer. Att:
- kroppen och själen behöver mötas och bjudas på fest ibland och vad kan inte vara bättre än att då få tillämpa renoveringsyoga.

Vaniljeffekten...

Det vattnas i munnen. Suget efter glass gör att spottkörtlarna går igång för högtryck i munnen och jag sväljer flera gånger för att det inte skall börja rinna utmed mungipan. Jag vet att jag köpte glass för bara ett litet tag sedan. En glass som var uppdelad i tre lika stora bitar. Så att man kan ta lite av varje. Liksom blanda eller ta lite mer av en viss sort. Jag älskar vanilj. Jag vet att i denna plastbunke finns det både päron, jordgubbe och vaniljsmak. Jag kommer att ta lite mer av vanilj men samtidigt då lämna lite av de andra sorterna. Jag får upp dörren och drar ut kyl lådan. Där ligger glassbunken. Kvickt upp på bänken och snabbt av med locket. Besvikelsen och chocken strömmar till när jag ser vad som finns däri. Någon har karvat bort vaniljen utan att röra de andra sorterna. Bara sådär. Inte lämnat några ledtrådar. En litet fingeravtryck eller ett fotspår. Det betyder att jag hänvisas till att äta de andra sorterna. Någon annans val gav den konsekvensen att jag tvingas till att, i detta fallet, äta något som jag inte hade förväntat mig. Hur många gånger reflekterar vi över vilka konsekvenser det får när man gör en handling. Varje beslut jag gör leder till att andra är tvungna att göra sina beslut, väl avvägda utefter vad jag har gjort. Är det detta som kallas fjärilseffekten. Detta begrepp inom teorin ”dynamiska system” där kaos, vad vi tror, leder till stora förändringar på helt andra ställen. En fjäril i Amazonas påverkar luftströmmar som i sin tur leder till en över England. En glassbytta utan vanilj i Skene skapar ett fängelseuppror i Bogota. Kanske. Jag vet inte. Vad jag vet är att lusten för glassen minskade som i sin tur ledde till ett extra inköp av glass, extra biltur, mer bilar, mer olja, etc, etc…..Bogota…Vaniljeffekten!!