Skrattet är det där lilla extra som gör livet värt att leva. Skrattet får mig att känna att jag lever i nuet, likt gäspningen är jag fullt uppslukad av att just skratta. Allt annat är ointressant, just då. Mitt under själva skrattet. Jag är inte intresserad av på vilket sätt kroppen arbetar när själva skrattandet pågår. Klart det är en intressant tanke att man ibland hör att om man skrattar mycket så lever man längre. Inte så förvånande kanske men det kanske skulle vara mer passande att säga att man inte bara lever längre, utan medan man lever, så har man det roligare. Dvs, skrattet förgyller livet medan man är här. Samtidigt bekräftas någon annan under tiden jag skrattar. För det är ju en bekräftelse på att någon har sagt eller gjort något jag tycker är värt att skratta för. En tydlig markering att fasen vad kul detta var. Det kan också vara en gemensam akt där vi tillsammans skrattar och bekräftar varandra. Något som har fogat samman oss just i detta ögonblick och som lyfter oss till nya nivåer av lycka. Tillsammans. Det är ett universellt smörjmedel som kittar oss samman i världen. Kanske skrattar vi inte åt samma saker, men när vi gör det så spelar det ingen roll om vi är gula eller blå. Det förenar oss. Och får oss att känna hur lika vi är.
Länge leve skrattet…!
SKRATT! Ja du, det finns så många slags skratt. Vet inte riktigt om det skrattet som avses i ordstävet: "Skrattar bäst som skrattar sist" är ett så lycket skratt? Inte heller det där med att bli utskrattad. Och för att inte nämna något så hemskt som hånskratt. Men ett RIKTIGT skratt, glädjens och "tillsammans"-skrattet, DET är bara BRA skratt! Jag tror vi har anledning att få många skratt tillsammans även i fortsättningen! Kram från Berit
SvaraRadera