Jag lägger mitt öra mot min sons bröst. Försiktigt. Jag lyssnar. Först tystnad. Sedan något långt, långt borta, likt en gammal fiskebåt som någonstans därute sakta är på väg åt detta håll. Dunk, dunk. En jämn rytm. Dunk, dunk. Fascinerad, utan att släppa koncentrationen, sluter jag ögonen och bara njuter av detta livets rytm. Hjärtslag. Vad är det som sätter takten i livet? Vad är det som får mig att göra saker i en viss takt? Jo. Hjärtrytmen. Denna taktometer som tickar på varken jag vill det eller inte. I olika takt kanske beroende på vad som sker framför mina ögon eller under mina fötter. Jag kanske ser något som får pulsen att gå upp. En vacker kvinna eller ett plågat djur. Eller ett tvunget utfall där jag tvingar mig själv att springa en runda i skogen för att höja pulsen. Så smidigt samarbete vi har. Hjärtat och jag. Vad jag än gör så ställer den in pulsen. Nivån på hur mycket blod som skall pulsa upp i mitt huvud och syresätta min hjärna och mina tankar. På natten lägger den sig på tomgång. Lägsta nivå. Alldeles tillräckligt för att jag skall kunna uppleva en dröm. En dröm där jag är någon annan i en värld full av möjligheter och olycka. Den hjälper mig att leva. Både i medvetet tillstånd och i omedvetet tillstånd. Jag ber inte om hjälp. Hjärtat bara pumpar på. Varken jag vill det eller inte. Vilken fantastisk trotjänare.
Men hjärtat ger så mycket mer. Mer signaler som jag borde lära mig att förstå. Att tex:
- Aldrig gå fortare än din hjärtrytm. Är man stressad. Ta ett djupt andetag och rör dig i takt med hjärtat.
- Slår hjärtat dubbelslag så minska kaffeintaget och ta en tupplur varje dag
- Ökar hjärttakten inför tal eller någon annan pressad situation, betänk att alla känner samma sak, det fungerar..
Jag lägger min hand på mitt bröst och känner takten. Det slår. Sakta. En dag så slutar den att slå. Bara lägger av. Kanske av trötthet eller kanske av olust av att syresätta mig en sekund till. Den har fått nog. Den vill stämpla ut. Jag kan inte hindra den. Makten finns hos hjärtat. Andra kan säkert göra ett gott försök att hålla hjärtat vid liv, men det är alltid hjärtat som har sista ordet.
Hej Claes! Så har filosofen talat igen!!!! Och nu är det HJÄRTAT som är hjärtesaken. Det här med hjärta är synnerligen spännande! Du vet, hjärtefrågor - fråga hjärtat. Hjärtligt välkommen. Finns det hjärterum, så finns det ..........! Att bevara något i sitt hjärta. Och det där med kroppspumpen, cirkulationen, rytmen, och som du skriver, pulsen, livspulsen. Finns det möjligen två slags hjärtan? Det "krasst" fysiska och det med känslorna. Att följa sitt hjärta, det som hjärtat brinner för, det kan ju inte vara somma hjärta som du kan höra pulsen ifrån............eller......är det det? Jullovskram från Berit
SvaraRadera