söndag 23 juni 2013

Att bära.

Att bära är en konst. Inte konst i den meningen att det är något betraktaren kan ha en mening om utan mer ett sätt att förhålla sig till en sak som skall flyttas. Jag har burit alla möjliga saker. Alla saker har sin form. Sin möjlighet. Sin mittpunkt. Sitt grepp. Svåra. Lätta. Vissa kräver mer än andra. Vissa kräver bara styrka. Många kräver teknik. Vissa går av bara farten. Vissa är en utmaning. Några har jag framför mig. Det är så konkret. Man tar en sak och flyttar den till en annan plats. Varken eller. Jag ser direkt om jag har lyckats. Jag väger saken och vet att jag har femton till som skall till samma plats. Jag måste fördela energin till att orka flera gånger till samma plats. Jag slipar på tekniken och lär mig hitta ballanspunkten. Kroppens muskler samarbetar. Alla tar i samtidigt. Det går lätt. Jag ökar tempot eller lägger på mer vikt. Med rak rygg och i takt med brädornas gungningar joggar jag runt hörnet och uppför trapporna till målet. Nästa gång tar jag sju stycken. Jag utmanar mig själv. Måste också veta sina begränsningar. Får inte vara för tjurig men å andra sidan inte för mesig. Hitta mellanmjölken.