Skoputsarbikt från skoputsarblixt

Så blev jag överraskad ännu en gång av vad jag fick till julklapp. Någonstans anade min fru efter alla dessa år att det bodde en sko-fetischist inne i mig. Hur många gånger har jag inte stått och gnidit och manat alla att det skall vara minkolja, minkolja och inget annat än minkolja. Bara lukten får håret på armarna att lyfta. Medans jag nynnar på skoputsarlåten så följer här en proffsig beskrivning på hur det verkligen skall gå till. Läs och njut! Skrivet av Schoemens skoputsarskola. Det finns i min mening två olika skolor av skoputs. Den ena skolan använder endast skoborste och den andra använder även en bomullstrasa. Jag tillhör sistnämnda. Du kan nämligen inte få en spegelblank yta med hjälp av endast skoborste. Så här kommer utan vidare dröjsmål Shoemans skoputs-skola: Redskap för skoputs • En skoborste • En ren bomullstrasa (en gammal t-shirt duger alldeles utmärkt) • Skokräm (jag rekommenderar Saphir Médaille d’Or Cream Pommadier) • Skoputs (jag rekommenderar Saphir Médaille d’Or Pate De Luxe Shoe Polish) • Ett litet fat med vatten Förberedelse Tag först bort skons snören. Borsta sedan av skorna från smuts med hjälp av skoborsten. Är skorna svårt smutsade kan det även vara en god idé att torka av dem med hjälp av en fuktig bomullstrasa. Är det skor i riktigt dåligt skick kan det även vara en bra att behandla dem med Saphir Médaille d’Or Renovator. Låt sedan skorna torka så att de är helt torra. Grundarbete I grundarbetet använder vi en skokräm. Tag fram en ren och torr bomullstrasa och din Saphir Médaille d’Or Cream Pommadier. Trä trasan över pekfingret och doppa toppen i skokrämen. Doppa sedan toppen i vatten så trasan blir fuktig. Applicera nu krämen med hjälp av små cirkulära, repetitiva rörelser på hela skon. Krämen skall gå in ordentligt i skon, detta åstadkoms endast genom ett rejält gnuggande! Applicera mer kräm/vatten när det behövs. Se till att du får kräm överallt; ett ställe man lätt missar är där ovandelen av skorna möter sulan. När du är klar med sko ett går du över till sko två. Sko ett har absorberat krämen när du är klar med sko två. Repeteras tills du har tre lager av skokräm på bägge skorna. På det sista eller näst sista lagret kommer du se att det börjar hända saker; det uppstår en kemisk reaktion när du gnuggar vilket resulterar i att dina små cirklar kommer bli glansiga och lite fettiga. Du vet då att du är på rätt väg. Grundarbetet är det mest tidskrävande momentet (ca 30 minuter/par). Puts Så till det sista men ack så viktiga sista momentet. Du har applicerat tre lager skokräm. Skon är rejält inkrämad och infärgad. Skon ser glansig och fin ut, men du kan fortfarande inte se din egen spegelbild i skon. Lugn, bara lugn. Det är här skoputsen kommer in! Ta fram din Saphir Médaille d’Or Pate De Luxe Shoe Polish eller annan högkvalitativ skoputs (exempelvis Kiwi Parade Gloss). Trä en ren bomullstrasa över pekfingret, gnugga på lite skoputs, fukta med vatten och börja applicera skoputsen i små, cirkulära rörelser. När du har gnuggat tillräckligt länge uppstår återigen den kemiska reaktionen och du kommer börja få en riktigt glansig yta. Fortsätt tills du har en sådan glansig yta över hela skon. Tån och hälen är lättast att få till en glansig yta på, resten behöver du inte lägga lika mycket tid på eftersom dessa delar är rörliga och snabbt tappar glansen. Om du har gjort ett bra grundarbete bör detta gå ganska smidigt (ca 15 minuter/par). Ett effektivt sätt att få en riktigt fin paradputs är att avsluta det sista varvet med saliv istället för vanligt kranvatten. Målet är som sagt att få en mer eller mindre spegelblank yta. Något som uppmuntrar vård av sina skor så att de håller längre är att ju äldre skon blir, desto lättare är det att få en riktigt fin spegelblank yta. Mina äldsta och mest slitna skor är de som är absolut lättast att få ett snabbt resultat på. En typ av skor som är lite svårare att få en högblank yta på är anilinfärgade skor. Även andra sorters läder som ej är av kalv (exempelvis Cordovan som tillverkas från hästhudar) är också svåra att få en blank yta på då det är av en helt annan karaktär. Sådär ja!! Nu är det bara att riva fram de gamla skorna och sätta igång!!

En dag och dess betraktelser.

Ja vilket tjat..Ån är på väg att svämma över. Centimeter för centimeter. Sakta rör det sig uppåt. Så plötsligt slutar det regna och man tror i sin enfaldhet att det skall klarna upp men, så plötsligt mulnar det till igen och dropparna faller. Bryggor sliter sig och vandrar sakta iväg. Fastnar för ett tag men dras med efterhand. - Har du sett min brygga? Den har försvunnit och jag vet inte om den har nått kraftverket.. Jag svarar att jag inte har en aning men vi kan väll leta tillsammans en dag. Så kan vi äta gott och prata lite skit. Det var inte det jag ville tala om. Några få saker denna mellandag som ger mig hopp. Eftertanke. Kalla ni vad ni vill. Mannen på Ica gav mig en blick redan när jag steg in. Han såg så där prydlig ut med kavaj, skjorta och slips. Bruna välputsade skor och runda glasögon. Jag såg inte så mycket av honom på ett tag men kände plötsligt en hand på min axel i kön. - Är det goda mjölktider dessa dagar? Han ler med hela ansiktet och sprudlar av glädje att ha hittat någon som han kan skoja med. Jag ler tillbaka och säger att: - Det är inte min mjölk men..pekar på mitt diskmedel..det är disktider nu efter all mat!! Det var som att det var startskottet han hade väntat på. Det startar en verbal utväxling med skämtande till höger och vänster. Jag blir så tagen av alla små skratt att jag rycker kortet innan jag har godkänt det. Tillbaka in igen. - Du kan väll betala mitt också!! Jag menar när du ändå är på väg..!!Säger han och ler.. Kassapersonalen ler och tittar på mig och honom som om det var en tennismatch. Nu är det min tur att replikera igen. - Nja..jag tror inte det. Fast så klart så här i jultider så kanske man skall vara lite extra snäll!! Han ler och lägger sin hand på min axel och säger: - Du behöver inte betala. Jag skämtar bara.Jag ser att du är en god människa! Tyngden av handen och de vackra orden från mannen fick mig att stanna upp för ett tag. Känna efter. Tänka till. Ibland alla dessa stressade människor träder det plötsligt fram en kraft av något lugnande. Någon som vill sprida ett budskap som julen och ledigheten egentligen handlar om. Att ta sig friheten att tala med främmande människor, skoja och skratta och få mig att le i all denna köphysteri. Jag lämnar kassan och ser nu att han har börjat konversera någon annan. Hela kön verkar involverad i skratt. Jag tar ett smygfoto i minnet av honom och småspringer tillbaka till bilen. Jag går in på Telia butiken. Det finns två kölappssystem. En för privat och en för företag. Den för privat intresserar mig. Nu ska vi se. På väggen lyser ledlamporna nummer 145. Jag trycker fram 180. Mycket folk. Inget att göra mer än att leta någonstans att sitta. Helt uttryckslösa ansikten. Man möter en blick i högst en millisekund. Där. En lucka mellan individer. Jag hasar mig sakta ner och sätter mig. Tittar på lappen och begrundar hastigheten i försäljarnas arbete. Funderar på om det finns en maxinivå på hur länge man kan uppehålla en anställd. Plötsligt knuffas det försiktigt på min vänstra axel. Ett leende. En man och hans son. Så lika men så olika i ålder. Båda ler. Han visar upp sitt nummer. Ler ännu mer. Sonen med. Det står 147. - Nu är det äntligen vår tur!. Vi har väntat i en timma. Vad har du för nummer? Jag visar försynt upp min lapp. 180. Han suckar. Tja..det lär ju säkert ta en timma..Men vet du va!. Jag skulle föreslå att du typ..tar en tur på stan. Gå runt lite. Jag vet ett bra kafé. Eller varför inte kolla stadsparken?. Han lägger verkligen pannan i djupa veck bara för att fundera ut hur jag skall överleva denna tid innan det är min tur. Sonen ser också ut att fundera på sitt håll. Båda kisar med ögonen och kommer med mera förslag. Jag tackar och undrar lite på vad jag skall göra. Har väll redan tagit ett beslut att lämna platsen så fort det bara går men, känner samtidigt en glädje över andras engagemang över mitt dilemma. Att dom ändå försöker att lösa något som dom egentligen skulle kunna nonchalera. Jag känner ännu en gång en känsla av medmänsklighet. Inte från Telia utan från de två som satt där. Det finns hopp ändå..en sådan där mellandag..!!

Lördag morgon.

Det går inte att ligga still. Jag vänder och vrider på mig i det oändliga innan jag bestämmer mig för att väga mig upp över sängkanten och sakta smyga ut för lördagens första toalettbesök. Det är fortfarande mörkt och klockan visar på halv fem. Gammal morgonrock från Ludvig Svensson. Tåssar. Det knakar i trapporna hela vägen ner. Jag tror ingen hör. Jag låser upp och trippar ner för trappan och smyger snabbt ut för att hämta tidningen. Lite tjockare idag..lördag. Ändå tunn. Grannarna sover. Utom han rakt över vägen. Han är alltid vaken och sitter och läser sin morgontidning i blå morgonrock. Kanske Ludvig Svensson. Tänd ljuset, sätter på kaffet och ett helt glas vatten. Jag anar något i smaken men kan inte sätta ord på det. Nu är jag helt själv. Bara jag och radion. Ännu har inte Dakapo börjat. Jag läser strategiskt igenom alla notiser. Från vänster till höger. Rostad smörgås med ost och gurka. Varmt kaffe. Så går då Dakapo igång. Edvard Persson sjunger om att landet är vackert och att maten smakar bra. Jag har mina rutiner. Efter tidning och kaffe så lägger jag passians. Jag har två gånger på mig för att den skall gå ut. Bäst är det om den går ut första gången. Det ger tur. Hela dagen. Den gick ut och jag gör en lite diskret ”yes” vid bordet. Allt är nu fulländat och dagen kan börja med allt vad den har att ge. Med en unges nyfikenhet och en äldres vishet kan man inte misslyckas. God morgon!