Lördag morgon.

Det går inte att ligga still. Jag vänder och vrider på mig i det oändliga innan jag bestämmer mig för att väga mig upp över sängkanten och sakta smyga ut för lördagens första toalettbesök. Det är fortfarande mörkt och klockan visar på halv fem. Gammal morgonrock från Ludvig Svensson. Tåssar. Det knakar i trapporna hela vägen ner. Jag tror ingen hör. Jag låser upp och trippar ner för trappan och smyger snabbt ut för att hämta tidningen. Lite tjockare idag..lördag. Ändå tunn. Grannarna sover. Utom han rakt över vägen. Han är alltid vaken och sitter och läser sin morgontidning i blå morgonrock. Kanske Ludvig Svensson. Tänd ljuset, sätter på kaffet och ett helt glas vatten. Jag anar något i smaken men kan inte sätta ord på det. Nu är jag helt själv. Bara jag och radion. Ännu har inte Dakapo börjat. Jag läser strategiskt igenom alla notiser. Från vänster till höger. Rostad smörgås med ost och gurka. Varmt kaffe. Så går då Dakapo igång. Edvard Persson sjunger om att landet är vackert och att maten smakar bra. Jag har mina rutiner. Efter tidning och kaffe så lägger jag passians. Jag har två gånger på mig för att den skall gå ut. Bäst är det om den går ut första gången. Det ger tur. Hela dagen. Den gick ut och jag gör en lite diskret ”yes” vid bordet. Allt är nu fulländat och dagen kan börja med allt vad den har att ge. Med en unges nyfikenhet och en äldres vishet kan man inte misslyckas. God morgon!