En dag och dess betraktelser.

Ja vilket tjat..Ån är på väg att svämma över. Centimeter för centimeter. Sakta rör det sig uppåt. Så plötsligt slutar det regna och man tror i sin enfaldhet att det skall klarna upp men, så plötsligt mulnar det till igen och dropparna faller. Bryggor sliter sig och vandrar sakta iväg. Fastnar för ett tag men dras med efterhand. - Har du sett min brygga? Den har försvunnit och jag vet inte om den har nått kraftverket.. Jag svarar att jag inte har en aning men vi kan väll leta tillsammans en dag. Så kan vi äta gott och prata lite skit. Det var inte det jag ville tala om. Några få saker denna mellandag som ger mig hopp. Eftertanke. Kalla ni vad ni vill. Mannen på Ica gav mig en blick redan när jag steg in. Han såg så där prydlig ut med kavaj, skjorta och slips. Bruna välputsade skor och runda glasögon. Jag såg inte så mycket av honom på ett tag men kände plötsligt en hand på min axel i kön. - Är det goda mjölktider dessa dagar? Han ler med hela ansiktet och sprudlar av glädje att ha hittat någon som han kan skoja med. Jag ler tillbaka och säger att: - Det är inte min mjölk men..pekar på mitt diskmedel..det är disktider nu efter all mat!! Det var som att det var startskottet han hade väntat på. Det startar en verbal utväxling med skämtande till höger och vänster. Jag blir så tagen av alla små skratt att jag rycker kortet innan jag har godkänt det. Tillbaka in igen. - Du kan väll betala mitt också!! Jag menar när du ändå är på väg..!!Säger han och ler.. Kassapersonalen ler och tittar på mig och honom som om det var en tennismatch. Nu är det min tur att replikera igen. - Nja..jag tror inte det. Fast så klart så här i jultider så kanske man skall vara lite extra snäll!! Han ler och lägger sin hand på min axel och säger: - Du behöver inte betala. Jag skämtar bara.Jag ser att du är en god människa! Tyngden av handen och de vackra orden från mannen fick mig att stanna upp för ett tag. Känna efter. Tänka till. Ibland alla dessa stressade människor träder det plötsligt fram en kraft av något lugnande. Någon som vill sprida ett budskap som julen och ledigheten egentligen handlar om. Att ta sig friheten att tala med främmande människor, skoja och skratta och få mig att le i all denna köphysteri. Jag lämnar kassan och ser nu att han har börjat konversera någon annan. Hela kön verkar involverad i skratt. Jag tar ett smygfoto i minnet av honom och småspringer tillbaka till bilen. Jag går in på Telia butiken. Det finns två kölappssystem. En för privat och en för företag. Den för privat intresserar mig. Nu ska vi se. På väggen lyser ledlamporna nummer 145. Jag trycker fram 180. Mycket folk. Inget att göra mer än att leta någonstans att sitta. Helt uttryckslösa ansikten. Man möter en blick i högst en millisekund. Där. En lucka mellan individer. Jag hasar mig sakta ner och sätter mig. Tittar på lappen och begrundar hastigheten i försäljarnas arbete. Funderar på om det finns en maxinivå på hur länge man kan uppehålla en anställd. Plötsligt knuffas det försiktigt på min vänstra axel. Ett leende. En man och hans son. Så lika men så olika i ålder. Båda ler. Han visar upp sitt nummer. Ler ännu mer. Sonen med. Det står 147. - Nu är det äntligen vår tur!. Vi har väntat i en timma. Vad har du för nummer? Jag visar försynt upp min lapp. 180. Han suckar. Tja..det lär ju säkert ta en timma..Men vet du va!. Jag skulle föreslå att du typ..tar en tur på stan. Gå runt lite. Jag vet ett bra kafé. Eller varför inte kolla stadsparken?. Han lägger verkligen pannan i djupa veck bara för att fundera ut hur jag skall överleva denna tid innan det är min tur. Sonen ser också ut att fundera på sitt håll. Båda kisar med ögonen och kommer med mera förslag. Jag tackar och undrar lite på vad jag skall göra. Har väll redan tagit ett beslut att lämna platsen så fort det bara går men, känner samtidigt en glädje över andras engagemang över mitt dilemma. Att dom ändå försöker att lösa något som dom egentligen skulle kunna nonchalera. Jag känner ännu en gång en känsla av medmänsklighet. Inte från Telia utan från de två som satt där. Det finns hopp ändå..en sådan där mellandag..!!