Dagens tipps!

Dagens tipps och tanke till mig själv att försöka att:

- omge mig med talanger och nytänkande människor
- inte vara rädd att misslyckas
- vara djärv
- tro på sig själv
- jobba hårt
- inte ge upp
- våga utvärdera sig själv
- ha empati och lyssna på andra
- ha kul
- stressa inte, det blir inte mer gjort, snarare sämre

Prova Bo!!

Vi önskar vi i framtiden att kunna lansera konceptet ” Prova Bo” för dom som kanske vill flytta ut till landsbygden men inte riktigt är beredda att köpa ett hus eller hyra en vanlig lägenhet. Jag tror att vi skulle vara ibland de första som vill prova en ny modell. En modell som jag tror är ett vinnande koncept ibland singlar, par eller till och med småfamiljer som vill leva mer enkelt och samtidigt dela tillvaron med andra till en början. Kanske mer än bara tillvaron utan också strävan mot ett gemensamt mål i framtiden. Ett mål där vi tillsammans blir mer delaktiga i hur vi vill leva och styra vår vardag i ett samhälle. Ett sorts koloni. Vi vill bygga upp en liten by bestående av fem friggebodar som vi har pimpat till olika naturliga uttryck så som kotte, svamp, droppe, etc.,. Dom är runt 15 kvm stora, isolerade och eluppvärmda. Dom ligger i förbund med varandra och det finns ett gemensamt storkök, med både toalett och dusch. Människor som är intresserade av att testa landet skall kunna hyra in sig i dessa små hus en, tre eller sex månader för att prova lyckan. Tycker man att attraktionen är hög så kanske man letar upp ett litet hus i närområdet och köper detta.
Så låt oss nu se framtiden med optimism och hoppas att andra tycker att detta är en slående idé!!

Vår tids krig, mossa och mördarsniglar!

Det är vår. Det ligger i luften. Krig. Sverige har inte någon krigserfarenhet sen två hundra år. Vi är lyckligt lottade som har lyckats hålla oss utanför konflikter i vårt land så länge. Det finns säkert många skäl till detta som jag inte vill gå in på men vi har ändå glömt vårt sommarkrig. Detta krig är säsongsbetonat. Det utkämpas på två fronter. Det är synnerligen alvarligt och för många är det liv eller död. Jag tänker på mossa och mördarsniglar. Dessa två obarmhärtiga motståndare som agerar känslokallt och inte alls har någon förståelse för våra argument. Dom vill liksom inte komma på alla de träffar som vi anordnar för att skapa fred. Dom är kallheten själv.
Vi börjar med mossa. Denna fiende som lurar likt kamouflerade soldater ibland gräs och gröda. Hur jag än går ifrån dialog till handling så blir det bara mer och mer i gräsmattan. Dom liksom bara förökar sig allt eftersom och skapar en synnerligen obehaglig mjuk gräsmatta som kväver allt annat runt omkring. Gräset har inte en chans. Jag peppar gräset med alla sorters slagdängor så som:
- Ge mig ett G, ge mig ett R, ge mig ett Ä, ge mig ett S, ge mig ett E, ge mig ett T!!!! Vad blir det..GRÄSET!!!
Det hjälper inte. Gräset liksom bara försvinner bort likt löven på hösten. Slokörade står gräset bara där och ger upp. Mossa vinner med 17-0.
Jag ger upp!!
Mördarsnigeln. Dom kommer om natten. En armada fast en åt gången. Dom kan inte vara tillsammans. Dom är så galna så om dom skulle anfalla ihop så äter dom upp varandra om någon skulle snubbla. Livsfarliga. Vem vill återfödas som en mördarsnigel? Att alltid titta över axeln och hålla koll på sina goda kamrater som plötsligt kan förvandlas till sin värsta fiende. Dom är skoningslösa. Det finns en massa sätt att försvara sig. Inget hjälper. Det verkar bara sporra dom. Dom ropar bara på mer släktingar som bara släpper vad dom har i sina händer och rusar för att hjälpa. Namnet mördarsnigel inger respekt ibland sina likar. Dom svarta sniglarna viker undan så fort det kommer en mördarsnigel. Dom vill inte ha med dom att göra. Dom har dåligt rykte ibland sniglar i allmänhet. Mördarsniglar vill leva upp till sitt rykte. Andra sniglar vill kvala in ibland dom men det är svårt. Det är svårt att byta färg. Inträdeskraven är tuffa. Man skall äta upp sin broder..
Jag ger upp. Klarar inte tvåfrontskriget utan låter mossan vinna mot gräset. Låter mördarsniglarna beta av mina växter och ockupera min trädgård.

TAT - Tid att tänka..

Det är söndag och jag vaknar runt halv sex. Underbart. Jag har bestämt att denna dag skall ägnas åt ingenting. INGENTING!! Jag har sett fram emot detta. De sista dagarna har varit upp till bredden fyllda med åtaganden ifrån alla håll. Jag hänger på mig den slitna morgonrocken och pallrar mig ner till brevlådan för att hämta mina två dagstidningar. Boråstidning för att den har den lokala förankringen och Svenska dagbladet för mer riks och utlandstäckande reportage. Jag lusläser i sängen. Allt. Därefter intar jag bokställning och arbetar mig igenom ett stort antal sidor innan boken känns för tung för mina armar. Nu plötsligt är det dags för ingenting. Äntligen. Jag har längtat. Att få ligga och bara tänka fritt är magiskt. Det tar ett tag innan tankarna får en sorts struktur. Får florera fritt och hoppa hage i huvudet. Jag kallar det TAT. ( Tid Att Tänka ). När har vi tid att tänka?.Är tid att tänka en bristvara? Varför tar vi oss inte tillräckligt med tid för att bara tänka?. Vågar vi inte bara sitta ner och inte göra något mer än att tänka?. För mig är tid att tänka en åker. En åker som måste gödslas. Jag gödslar med att ha riktigt tråkigt. Att ha tråkigt är så underskattat. Vad synd att just den tiden som man inte vet vad man skall göra kallas för något sådant som ”att ha tråkigt”. Det är ju det som är poängen. Att då öppnar sig möjligheterna till att tänka. För i själva tråkigheten ligger ju möjligheterna. Jag ser det som att ha tråkigt och samtidigt få tid att tänka går hand i hand. Dom stödjer varandra så bra. Tid att tänka är ju kreativitetens moder. Det är då man hinner vända och vrida på sina tankar. Tid för reflektion som är så viktigt. Liksom känna på tankarna och para ihop dom på olika sätt. Jag vet att samhället går i den riktningen att vi inte skall hinna sitta ner. Det fylls hela tiden på med nya intryck som skall behandlas och eller? Orkar vi behandla alla intryck? Nä. Det gäller att stänga av. Bara få ligga där i sängen eller soffan och bara tänka. Ge sig tid att bearbeta sina egna intryck och reflektera över sin egen situation. Då kommer dom. Tankarna. Likt regnet på sommaren som börjar så vackert med de där mörka molnen. Som tornar upp sig, stora och svarta, och släpper det där sommarregnet som bara öser ner. Tankar som står som spön i backen. Det ser vi fram emot!