Det är vår. Det ligger i luften. Krig. Sverige har inte någon krigserfarenhet sen två hundra år. Vi är lyckligt lottade som har lyckats hålla oss utanför konflikter i vårt land så länge. Det finns säkert många skäl till detta som jag inte vill gå in på men vi har ändå glömt vårt sommarkrig. Detta krig är säsongsbetonat. Det utkämpas på två fronter. Det är synnerligen alvarligt och för många är det liv eller död. Jag tänker på mossa och mördarsniglar. Dessa två obarmhärtiga motståndare som agerar känslokallt och inte alls har någon förståelse för våra argument. Dom vill liksom inte komma på alla de träffar som vi anordnar för att skapa fred. Dom är kallheten själv.
Vi börjar med mossa. Denna fiende som lurar likt kamouflerade soldater ibland gräs och gröda. Hur jag än går ifrån dialog till handling så blir det bara mer och mer i gräsmattan. Dom liksom bara förökar sig allt eftersom och skapar en synnerligen obehaglig mjuk gräsmatta som kväver allt annat runt omkring. Gräset har inte en chans. Jag peppar gräset med alla sorters slagdängor så som:
- Ge mig ett G, ge mig ett R, ge mig ett Ä, ge mig ett S, ge mig ett E, ge mig ett T!!!! Vad blir det..GRÄSET!!!
Det hjälper inte. Gräset liksom bara försvinner bort likt löven på hösten. Slokörade står gräset bara där och ger upp. Mossa vinner med 17-0.
Jag ger upp!!
Mördarsnigeln. Dom kommer om natten. En armada fast en åt gången. Dom kan inte vara tillsammans. Dom är så galna så om dom skulle anfalla ihop så äter dom upp varandra om någon skulle snubbla. Livsfarliga. Vem vill återfödas som en mördarsnigel? Att alltid titta över axeln och hålla koll på sina goda kamrater som plötsligt kan förvandlas till sin värsta fiende. Dom är skoningslösa. Det finns en massa sätt att försvara sig. Inget hjälper. Det verkar bara sporra dom. Dom ropar bara på mer släktingar som bara släpper vad dom har i sina händer och rusar för att hjälpa. Namnet mördarsnigel inger respekt ibland sina likar. Dom svarta sniglarna viker undan så fort det kommer en mördarsnigel. Dom vill inte ha med dom att göra. Dom har dåligt rykte ibland sniglar i allmänhet. Mördarsniglar vill leva upp till sitt rykte. Andra sniglar vill kvala in ibland dom men det är svårt. Det är svårt att byta färg. Inträdeskraven är tuffa. Man skall äta upp sin broder..
Jag ger upp. Klarar inte tvåfrontskriget utan låter mossan vinna mot gräset. Låter mördarsniglarna beta av mina växter och ockupera min trädgård.
Undrar om du har hört talas om fotboll!!! Dvs en rund sak som alla springer efter. Leta rätt på ca 10 pers som gillar denna utövning och släpp loss de på gräsmattan varje dag ett tag... ingen mossa. Om de där bruna sakerna så har Irene sådana som livnär sig på dessa, myskankor varde dess namn. Äta eller ätas, det är frågan.
SvaraRadera