måndag 13 september 2010

Fötter...


Fot (latin: pers) kallas den kroppsdel som på vissa djur avslutar benen och som används till förflyttning.

Dessa fötter. Dom slutar aldrig att fascinera mig. Jag kan blåstirra på andras fötter bara för att avgöra för mig själv om det är vackra eller mindre vackra. Det finns riktigt vackra fötter. Det handlar inte om storlek. Dess proportion är på något sätt i ballans. Tårnas längd är i fas med fotens bredd. Hälens bredd har hittat en yta som följer fotvalvet och dess väg fram till tårna. Det kan betyda en hel del hur foten har använts. Kanske gått i ett par för trånga skor. Kanske varit utsatt för mycket tryck eller helt enkelt bara blivit åsidosatt av dess ägare för andra viktigare saker. För foten är en del på kroppen som man bör ta hand om och vårda ömt. Sköta om och ta sin tid till. Naglarna skall poleras och ansas. Ett fotbad ibland gör dom mjuka. Någon kanske vill massera dom och smörja in dom. Då blir dom glada. Då är dom redo för allt man har planerat en tid framöver. Man liksom bara räknar med att dom skall ställa upp och bära, inte bara sin kropp, utan också alla dessa idéer som kroppen får för sig att göra. Jag tittar på dom. Dom är en bit bort. Det bär mer och mer emot att nå dom. Men det är värt ett besök.

1 kommentar:

  1. Ja du Claes! Du har så rätt! Som Birgitta Andersson en gång sjöng: - för man ska vara glad åt fötter, för om man inte hade dom, hur skulle man då ner till marken kunna nå? Fötter är väldigt personliga! Roligt att se och ta del av dina härliga vardagsfilosofier! Kram från Berit!

    SvaraRadera