Likt kugghjul möts vi..

Då möts vi igen. Ögonkontakt. Vi vänder våra kroppar mot varandra likt paraboler som riktar upp sig för bästa möjliga signal. Vem börjar. Jag gör ett försök och säger något. Typiskt. Han började precis också. Kollision. Tystnad. Nytt försök. Lite bättre men, inte bra. Jag ler. Han ler. Vi försöker få våra kugghjul att synkronisera med varandra. Hitta rätt kugge, storlek, varvtal som kan få dom att smälta in i varandra. Hitta ett tempo, en grund att stå på. Vi har försökt innan. Det har inte lyckats. Det är liksom svårt. Vi har bara inte samma storlek på kugghjul. Samma humor. Samma sätt att se på saker. Kanske inte ens samma rytm när vi rör oss till musik. Jag vet inte. Det bara inte fungerar. Dessa människor som jag ständigt träffar på som jag efteråt får lite kramp i kinderna efter. Jag försökte så bra. Att le. Men det kanske skulle vara bättre om vi inte konfronterades. Bara undvika varandra. Men det är inte så lätt. Vi kanske arbetar ihop eller är släkt med varandra. Vi tvingas att vara tillsammans av olika skäl. Båda känner dock att, hoppas det bara är över. Så att jag kan slappna av. Vara mig själv och inte tvingas att lägga en massa energi på att försöka nå hela tiden. Att nå och förstå något jag inte är intresserad utav men måste. För sakens skull. Ibland sker dock mirakel. Dom är inte många men det kanske är det som gör att dom kallas mirakel. Människor som visar upp sidor som man inte visste att dom hade. Sidor som jag kunde ha passerat förbi om jag inte var tvungen av olika skäl att exponeras mot. Jag blir alltid överraskad av hur trångsynt jag har varit. Jag belastar mig själv mer än min skattkista som just har öppnats och visat sitt innehåll. Det är väll så det är att leta skatter. Jag, likt piraten, går där med min skattkarta och tror att den stämmer. Gammal och trasig. Otydlig men ändå ett halmstrå av lycka om den slår in. Så plötsligt öppnas locket och det glimmar till. Jag har bestämt mig att aldrig lita på det jag tror från början. Aldrig bestämma mig innan jag vet. Kanske inte ens då!