Ny bil..

Jag trycker på knappen för att låset skall öppna sig på vår nya bil. Det blinkar till och jag tar i handtaget och drar. Det känns solitt och kompakt på något sätt. En liten lampa lyser upp själva insteget till förarsätet och den doften av nytt slår mig direkt när jag sätter mig i det, kanske lite hårda, men formgjutna sätet. Led, lampor, svart skinn med kromade lister, en uppsjö av nya knappar att lära sig och en huv som man knappt får öppna. Det har hänt mycket inom bilar bara på min tid. Jag är kluven. Ena benet står för funktionalitet, enkelhet och möjligheten att själv kunna reparera, laga och förstå. Lite teknik som kan krångla och sätta käppar i hjulet i min vardag. Det andra benet fascineras av den uppenbara bekvämligheten som har utvecklats med sådan fart på sista tiden så som automatisk bländning, automatisk vindruttorkare, kamerahjälp att fickparkera, etc.
I min ungdom sommarjobbade jag i Laholm och där fick jag möjlighet att, för pengarna jag tjänade den sommaren, köpa min första bil. Det var en sänkt, svart Volvo, Amazon med breda däck. Inuti var det rallystolar, rallyratt och en minimal växelspak som skulle maximera möjligheten att kunna växla riktigt fort. Vid fötterna kunde man ana röd plysch med små röda lampor som av någon anledning inte gick att stänga av. Motorn var trimmad till max och gav bilen en extra knuff i färdriktningen. Man kunde väll ana att jag inte skulle lyckas med att hålla mig från att köra innan jag hade mitt körkort. Bilen stod ju bara där på parkeringsplatsen och väntade på att jag skulle dra igång alla rytande hästkrafter och ge mig iväg mot horisonten. Det skedde dock tyvärr ett antal gånger. Jag tackar gudarna idag för att inget hände. Bilen var dock inte så många år gammal. Den hade fönster som man kunde veva upp och ned med en vev och, skulle man låsa bilen, så var man tvungen att trycka ner knapparna i dörrarna innan man gick ur på förarsidan. Lite elektronik och mycket manuella handlingar.
Varför finns det inte en bil om tillfredställer mig på alla områden. Dvs, en bil som är högteknologisk, lätt att förstå och med en stor portion av möjlighet att själv laga och fixa. Skall jag behöva köpa dessa Lada, Niva eller andra östeuropeiska märken bara för att få en modern bil i 80:tals tappning. På dessa bilar har utvecklingen ramlat på i snigelfart och endast värmefläkten har blivit lite dovare i sitt läte och några reglage har fått en lite annan vinkel. Däremot har förbrukningen av bensin i dessa bilar stått kvar på ” mycket”. Vem bryr sig om det i kontinenten där det finns ett överflöd av både olja och gas och där det dessutom är mesigt att prata om miljö.
Jag suckar och går ut till vårt teknologiska monster och trycker på knappen ”start”. Jag är fullständigt alienerad ifrån vad som sker innanför skalet och skulle något gå sönder så skickas en signal till närmaste reparatör som på ett ögonblick kommer och hämtar fordonet. Bilen går igång med ett lätt surrande och jag meddelar datorn destination ort och lutar mig skönt tillbaka i sätet. En kvinnlig röst med en underton av skånska klargör ifrån högtalarna att vi bör ankomma destination om ca, 45 min och hon önskar samtidigt mig en trevlig resa. Värmen i sätet är alltredan kroppsvarmt och sakta baxas bilen ut till huvudled för att med hjälp av datorn och bilens sensorer sluta upp i ett vackert led med dom andra högteknologiska bilarna.

Länge vår bilframtid.