söndag 30 januari 2011

Å så hade man plötsligt Tinnitus..



Vid yngre år kunde man ibland höra om de rocksångare som plötsligt hade fått tinnitus och varit tvungna att leva med detta tjut i huvudet livet ut. Inte undra på. Att ständigt leva, träna och spela i en så ljudlig miljö borde rimligtvis förstöra även det bästa och mest härdade öra. Jag vet själv att jag, tillsammans med några goda vänner på 90-talet, repade musik i en lokal i Majorna i Göteborg varje söndag. När vi väl hade bankat igenom hela vår repetoar så skulle vi säga hejdå till varandra. Det enda vi kunde göra var att mima och peka på klockan. Vi hörde inte varandra längre.
Klart att jag har varit exponerad för många och höga ljud. Klart att jag har blivit ljudkänslig med åren och börjat att använda hörselskydd när jag använder hammare. Men, de ljuden som ibland har uppstått inuti huvudet har nästan alltid försvunnit efter ett tag. Men…
Det bara kom, som en blixt ifrån klar himmel. Ljudet. Ett högt pip. En överansträngning, en vaccination, en virusinfektion eller…det är inte riktigt fastslaget. Det spelar egentligen ingen roll. Inte nu. Nu är det bara fokus på detta ljud. Ett ljud som fullständigt tar musten ur mig. Nu förstår jag hur det känns. Panik. En mardröm. Skall det vara så här. Jag googlar och finner en hel massa information. Jag är inte ensam. Ca, 10% av Sveriges befolkning har detta problem. Det är många. Det finns forum på nätet. Tinnituswebben, etc. Frågor och svar. Men, det finns inget botemedel. Det mest sorgliga i allt. Det finns bara en utväg. Acceptera sitt problem. Lura hjärnan att tro att det inte finns. Det tar år. Hur skall jag klara det. Det är svårast på kvällar och nätter. Då får man lura hörseln genom att sätta på en radio eller ett annat ljud som stör ut tjutet. Hitta nya rutiner och metoder som lurar hjärnan. Och samtidigt leva normalt. Som om inget har hänt. Men, det har hänt något fruktansvärt och jag skall kanske leva med detta resten av mitt liv. Det är lätt att deppa och bli bitter. Jag gillar inte bitterhet. Jag gillar inte bittra människor. Men, jag kanske förvandlas till en sådan själv. Utan att jag själv vet om det. Jag skall försöka hitta kraft att klara även detta. Som så mycket annat som har varit en motgång i livet. Se det som att det stärker mig.
Jag funderar över kvällen och natten. Hoppas på det bästa.

2 kommentarer:

  1. Hej Claes!
    Önskar dig verkligen att bli av med detta jobbiga ljud. Tycker att du är enstående som trots detta ändå ser både glad och avspänd ut på din arbetspostering. Som jag sagt tidigare: Du är en förebild!!!
    Med tillönskan om snar bättring!
    Kram från Berit

    SvaraRadera
  2. PS. Har undrat länge vad det är för klocktid du har i din blogg??? Nyss skickade jag iväg en liten hälsning, och den allmänna tiden var 22.05 den 3 febr. Men när jag ser på den angivna tiden under texten, så står det: 13.10!!!????! Hm, då var ju jag på jobbet!!!!
    Berit :-S

    SvaraRadera