Kvällsdopp!!

Vad kan vara mer befriande gott för kropp och själ än att ta ett kvällsdopp? Jag tittar ner på mina skitiga fötter och konstaterar att det tydligt syns var exakt skon har suttit. Det värker i höft och stinker under armarna. Dagens vedermödor har satt sina spår och nu börjar solen dala och det lägger sig en förväntan av att snart kommer ritualen. Ritualen med stort R. Nu kan jag ju konstatera att jag har lagt till mig genom åren ett antal ritualer i min vardag. Ritualer som säkert kan gå andra på nerverna men som för mig är en livlina i den annars så turbulenta vardagen som vi säkert alla tampas med. Ett litet axplock av ritualer. Jag tänder ett ljus varje morgon. Ljuset skall brinna under frukosten och liksom tydliggöra hur bräckligt livet är. Så enkelt att släcka och så känslig för minsta vink. Men ack så ståndaktig. Jag lägger ett parti patient varje morgon. Likt en spåman gör jag klart för dagens förutsättningar. Går patienten ut ropar jag till lite nöjt och tittar mig omkring för att få lite positiva reaktioner. Ibland får jag det, ibland inte. Går inte patienten ut så gäller det att vara på sin vakt hela dagen. En olycka händer så lätt. Jag äter sushi varje onsdag på samma restaurang, och sitter på samma stol med samma person framför mig, och njuter av maten som om att det var första gången varje gång. Och det smakar alltid lika bra. Nu var det ju det här med kvällsdopp. Det finns en tid före kvällsdoppet och en tid efter. Tiden före är oftast fylld med vedermödor av olika slag. Oftast fysiskt arbete och ta i. Kvällsdoppet blir liksom en belöning. Ett avslut på något som har varit fyllt av svett, värme och rörelse. Jag hämtar handduk och schampo. Det räcker så. Det skall vara enkelt. Helst skall man köra utan skor bara för att känna pedalerna mot huden. Att använda säkerhetsbälte är inte att tänka på. Jag vevar ner rutorna på båda sidor för att riktigt känna vinddraget. Det kyler så bra när bilen har stått i solen och blivit varm. Det tar fem minuter till badplatsen. Ingen bil står parkerad utmed vägen. Det betyder att jag är alldeles själv. Jag går barfota på stigen och känner barr och kvistar under fötterna. Så plötsligt öppnar stranden upp sig och jag kan inte annat än att bara känna en sorts välsignelse över hur någon lyckats skapa något så vackert. Bara för mig just nu. Vattnet är ljummet. Jag vadar ut och vänder mig om för att sakta falla mjukt ner i vattnet. Det är nu som det sker ett tydligt skifte från innan till efter. När huvudet är doppat så är proceduren mer än halvvägs igenom. Det är nu jag väljer hur länge jag vill vara i. Klart man tvålar in sig och tvättar sig. Den bästa kombinationen är sjövatten och tvål. Den doften på hud är oslagbar. Det är som att kroppen får tillbaka den doften vi egentligen skall ha. Den vi hade innan all annan doft uppfanns. Det är nu man sluter ögonen. Vattnet når till knäna och näsan är riktad mot solen. Jag öppnar ögonen och konstaterar ännu en gång hur bra jag har det. Jag känner mig som en indier i Ganges som genomför sin reningsritual. Jag går upp, torkar mig, och tar försiktigt av mig badbyxorna under badlakanet. Det är befriande att få köra bilen med bara badlakanet runt midjan. Lite naken men ändå inte. Jag känner mig lite som en naturist som inte bryr sig men ändå tvingas att skyla sig. Nu blåser vinden ifrån rutan på mitt huvud och formar det nytvättade håret till en finsk tango frisyr. Så åttio tal man bara kan tänka sig. Men vem bryr sig. Tiden efter ett kvällsdopp är tiden efter. Det betyder att jag aldrig skulle göra något direkt fysiskt efter detta. Nu skördas frukten av doften och känslan av att ha varit i vattnet och renat sig. Att man bokstavligt talat satt punkt för dagen och inlett kvällen.