Rötter!!

Det är morgon och hunden krafsar. Hon vill ut. Dimman ligger tät och luften är klar och full av dofter. Jag snörar på mig kängorna och snart bär det iväg till en skogen. En smal stig. Hunden först och jag sedan. Det är vått och halt. Tempot är ganska raskt och jag skall just justera hastigheten när jag slinter och faller pladask ner i gyttjan. Hunden ser besvärad ut. Jag reser mig upp och kollar så att allt är ok. Tänker på att det kunde ha gått illa. Fortsätter och tempot drivs upp allteftersom jag går vidare. Så händer det igen. En ny rot tappar kontakten med min sula och jag halkar för en sekund till och ena foten viker sig. En jättesmärta går ifrån foten upp till huvudet. Jag ser stjärnor och mår illa för en stund. Under en minut så betraktar jag marken. En mark full av rötter. Åt alla håll. Gamla som unga. Dom ligger där utspridda som ett ologiskt nätverk av vägar som någon har skapat. Varje rot tillhör ett träd. Ett nu kanske levande träd men också rötter utan ägare. Träd som redan har haft sitt liv. Ändå är det en massa rötter kvar. Rötter som dom nya rötterna måste ta hänsyn till när dom vill hitta vägar under ytan. Ett myller av ständiga initiativ och val. Med direkt påverkan på mig. Dom är hala och jag måste beräkna varje steg så att jag inte halkar. Mina egna rötter är förankrade i ett myller av anfäder. Jag är just nu ett träd som låter mina rötter få gräva sig fram i myllan av andra rötter. Jag måste också ta hänsyn. När jag faller så ligger rötterna kvar. Någon kanske halkar på en och annan rot som sticker upp. Kanske förbannar någon denna rot eller visar ett intresse för just detta nätverk av små rötter. Dessa rötters historia