Nu är jag tillbaka och tittar ut genom fönstret från mitt hus. Ingen trafik, och det är helt tomt på gatorna. Det är fortfarande minusgrader och jag passar på att summera resan till Burkina som något som verkligen har satt djupa spår i mig. Jag undrar verkligen vem man skall tycka synd om, oss eller dem? Jag bestämmer mig på något sätt för oss. Vi har det materiellt så bra på alla sätt, men det fattas något som jag slogs av när jag var där. En generositet, mänsklighet och en inställning till livet att ”allt löser sig”. Att leva på marginalerna, som de gör, och samtidigt ha en sådan stor portion humor och värme är beundransvärt. Jag har en sådan respekt för dessa människor och önskar någonstans att vi här, kunde visa bara en liten del av detta mot varandra. Då skulle vi nog skapa en lite mänskligare värld att leva i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar