Dofter..

Dofter..
Jag har en näsa. En näsa som ser ut på ett speciellt sätt. Ganska stor. Platt. Full med hår. Kall. Men det är hur den ser ut. Inte hur den är. Dess funktion. Att känna lukt. Av allt som den kommer i kontakt med. Den sitter liksom så centralt placerad. Bara en bit nedanför mina ögon. Som ett kikarsikte. Det är bara att sikta, fokusera, ta sats och pang på rödbetan. Backa inte, inte fega. Sök ett objekt och kör in näsan i målet. Spännande. Jag fullständigt älskar dofter. Goda som onda. Sköna som äckliga. Dom äckliga dofterna ger dom goda dofterna chansen att vara riktigt goda. Annars skulle dom inte vara det. Klart det finns nyanser av mellan intressanta dofter men , dom försvinner lika fort som man hinner blinka. Bara så där. Var hittar jag dom riktigt goda dofterna? Babyskallar, tall, mossa, bensin, linolja, mina barns ryggar, läder, jord, lunta, nyöppnad förpackning med Mac prylar…Äckligt då: hundskit, otvättad armhåla, rensa avlopp, gamla träningskläder, analsäck på hund… Nu är det vår och det sker en explosion av dofter. En traktor for förbi med en stark doft av diesel..mmm. Någon bränner en bit tomt och det osar lunta. En massa stockar av gran ligger helt nyfällda utmed vägen. Kåda. Tallbarr. En häst passerar och sprider sin lukt av djur. Jag tackar våren för att den äntligen släpper loss alla de dofter som bara är början på denna sommar som nu skall komma. Länge leve dofter..