Gammeltallen...

Det står där. Alldeles ensamt. På ett kalhygge. Gammeltallen..Jag tar mig fram till trädet och tittar respektfullt upp i grenverket. Tiden stannar för några sekunder. Den där känslan av att något i min närhet har sett, hört, varit med om mer än vad jag kan tänka mig. Om du bara kunde tala. Kanske bara viska några ord. Berätta lite om vad du har sett. Varit med om. Jag tar två steg fram och öppnar min famn så stort jag kan. En bamse kram. En sådan där kram som man skall ge en riktigt stor person. Men nu är det en jätte tall. Precis när jag skall släppa så är det som att jag inte kan komma loss. Jag sugs fast i barken och min kind möter bark och strävhet. Något hörs. Jag hör en röst inifrån tallen som viskar:
- Titta dig omkring..Där står dom andra träden. Mina vänner. Tysta. Endel med bark. Andra med ett tunnare skikt. Olika färg och utseende. Men samma princip. Vi trotsar gravitationen genom att sträva uppåt. De flesta har en lång stam med grenar som sticker ut. Några med barr. Några med löv. Alla har dom rötter som letar sig ut ifrån roten och håller trädet på platts. En massa rötter. Dom slåss med andra rötter om att hitta så bra fäste för just sitt träd. Rötterna är dom osynliga arbetarna som vi nästan aldrig ser. Jag vet. Kolla mina rötter. Dom har arbetat för mig i många år. Jag blir lite större för varje år. En årsring. Så fungerar inte du. Du växer hela tiden. Du upplever årstider men får inga årsringar. Det finns ingen markering på er människor om det har gått ett år eller två. Ni får kanske lite skavanker på era kroppar vid olyckor eller annat men…Jag markerar tydligt när det har gått ett år. Titta på min kropp. Är jag inte reslig. Jag lägger inte på mig en massa onödig tyngd på olämpliga ställen när jag växer inte..nä..jag fördelar så fint jag kan och låter alla delar få lika mycket av det goda. Hur skulle det se ut om jag plötsligt bara skickade all min kost till mitten av min kropp..Då skulle ju mina chanser för överlevnad en storm minska en smula..Det vill jag inte. Jag vill visa er att man kan om man vill. Med lite tur och en stor portion skicklighet kan man överleva så här länge.