Det vattnas i munnen. Suget efter glass gör att spottkörtlarna går igång för högtryck i munnen och jag sväljer flera gånger för att det inte skall börja rinna utmed mungipan. Jag vet att jag köpte glass för bara ett litet tag sedan. En glass som var uppdelad i tre lika stora bitar. Så att man kan ta lite av varje. Liksom blanda eller ta lite mer av en viss sort. Jag älskar vanilj. Jag vet att i denna plastbunke finns det både päron, jordgubbe och vaniljsmak. Jag kommer att ta lite mer av vanilj men samtidigt då lämna lite av de andra sorterna. Jag får upp dörren och drar ut kyl lådan. Där ligger glassbunken. Kvickt upp på bänken och snabbt av med locket. Besvikelsen och chocken strömmar till när jag ser vad som finns däri. Någon har karvat bort vaniljen utan att röra de andra sorterna. Bara sådär. Inte lämnat några ledtrådar. En litet fingeravtryck eller ett fotspår. Det betyder att jag hänvisas till att äta de andra sorterna. Någon annans val gav den konsekvensen att jag tvingas till att, i detta fallet, äta något som jag inte hade förväntat mig. Hur många gånger reflekterar vi över vilka konsekvenser det får när man gör en handling. Varje beslut jag gör leder till att andra är tvungna att göra sina beslut, väl avvägda utefter vad jag har gjort. Är det detta som kallas fjärilseffekten. Detta begrepp inom teorin ”dynamiska system” där kaos, vad vi tror, leder till stora förändringar på helt andra ställen. En fjäril i Amazonas påverkar luftströmmar som i sin tur leder till en över England. En glassbytta utan vanilj i Skene skapar ett fängelseuppror i Bogota. Kanske. Jag vet inte. Vad jag vet är att lusten för glassen minskade som i sin tur ledde till ett extra inköp av glass, extra biltur, mer bilar, mer olja, etc, etc…..Bogota…Vaniljeffekten!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar