onsdag 14 april 2010

Att våga


Vad är det som gör att vissa vågar? Jag vill så gärna veta. Var i barndomen lägger man grunden för att våga något? Är det något man lär sig väldigt tidigt, när föräldrarna står där med utsträckta händer och öppen famn beredda att ta emot när man skall ta det där första steget, simmar de där första simtagen eller cyklar de där första metrarna på den där hårda asfalten. Är det ärftligt att våga? Kanske genetiskt kodat och inprogrammerat i våra själar. Eller vissa individer kanske inte har några val. Dom bara är tvungna att kasta sig ut i det okända om och om igen bara för ren överlevnad. Bära eller brista. Sammanlänkade likt en kedja sitter misslyckandet. Detta nedvärderade ord som bör få upprättelse. Upphöjas till skyarna. För om det inte fanns möjligheten att misslyckas så skulle få vilja våga. Om vi bara accepterade misslyckandet som en helt vanlig regelbundenhet likt att äta, sova eller något annat vardagligt så skulle vi lära oss så mycket varje dag. Att våga är att våga misslyckas. För vi vet att skulle vi bara ta misslyckandet som en lärdom i livet så skulle vi våga bryta ny mark. Då skapar vi nya utgångspunkter där allt kan hända. Två, tre steg framåt och ett tillbaka. Marken under oss kan rämna när som helst men det kan också bära. Lägga in misslyckandet som ett strävansmål i skolan. Ge misslyckandet en chans att blomma ut och bli endel av ungdomars vardag. Bara man lär sig att reflektera över vad som gick snett. Vad kan bli bättre och sedan på det igen. Jag brukar säga till mina elever att:
- ni får gärna misslyckas. Annars vågar ni ingenting. Någon som inte vågar något kan häller inte vinna något. Så kom igen. Misslyckas bara. Bara ingen dör ( fniss, fniss) eller förstör något med ont uppsåt.
De flesta elever brukar fatta galloppen och koppla av en smula. Liksom sjunka ihop sådär skönt och äntligen bara få göra något utan krav på direkt lycka. Den sanna framgången är kantad av misslyckanden. Jag tittar på mina händer och ser alla små misslyckanden. Alla ärr efter knivar, saxar och skruvmejslar som har sluntit och halkat in på huden.
Våga är att våga misslyckas

1 kommentar: