Bali 2.

En god natts sömn. Rummet är väl kylt och förutsättningar för sömn är riktigt bra. Vi stapplar ner för trapporna och letar upp frukosten. Det är mycket att välja mellan och det tar ett tag innan man vet vad man skall ta. Sedan lossnar det. Melon, ananas, papaya, pannkakor, bröd med olika sakers pålägg, stekt ägg och en massa annat. Trevligt. Vi sitter tysta och betraktar alla de andra gästerna. Olika språk men oftast australiensare med den där starka brytningen som dom så snyggt lägger till med. Försiktiga japaner och nyrika kineser. Jag vill bada. Jo i poolen också men framförallt i havet. Efter ett snabbt taktik snack så enas vi kring att ta raka vägen ner till havet. Följa havet en bit och strosa på vägen tillbaka. Den lilla gränden leder ner till det öppna havet. Bleka, som vi är, så drar vi genast till oss en massa försäljare, som vi så distinkt nonchalerar. Det gäller att inte skapa för mycket ögonkontakt. Underbart. Där breder havet ut sig. Människor med surfboards springer i riktning mot vågorna. Dom vågorna. Stora även på håll. Jag skyndar att springa ner till stranden och doppa fötterna. Vi följer strandkanten och går sedan in i staden. Massor av försäljning av allt och bleka turister som strosar omkring i färgglada kläder. Vi försöker att smälta in i omgivningen. Detta, Kuta, är ett ställe som jag för 20 år sedan skulle ha förkastat för att det var för mycket turister och försäljning. Då, för 20:o år sedan alltså, kom jag ifrån Java och hade levt under klart mycket enklare förhållanden. Nu känns detta helt ok. Tillbaka till hotellet och samling vid poolen. Bad och avslappning med lunch. Gott. Det går inte att vänta. Jag är otålig. Jag frågar dom andra om dom vill ner till havet för att vågsurfa. Max vill. Dom andra hänger på. Vi går ner och hyr två brädor som vi fäster på våra ben. Vi rusar försiktigt ut i vattnet. Vågorna växer allteftersom vi kommer längre ut. Vi lyckas vända brädorna, liggandes på magen och frenetiskt paddla oss till lite hastighet för att kunna följa med vågen. Det lyckas några gånger. Jippi! Vi tittar på varandra och skrattar. Vilken lycka. Ibland slår man runt och får lite panik i vågen men det hindrar inte oss. Tillslut finner vi oss besegrade av trötthet och lämnar tillbaka de hyrda brädorna för att sedan gå tillbaka till hotellet. Där slappar vi vid poolen tills vi skall bege oss ut i vimlet för att söka upp en restaurang. Livet är bra enkelt ibland..J