Klockor. Jag vet inte vad det är. Men jag är bara lie besatt av klockor. Jag kan stå och titta på klockor och fullständigt glömma både tid och rum. Det är något magiskt med klockor. Jag vet precis vad jag vill ha. Snål, som jag är, så får det inte kosta något heller men jag är väldigt noga med vad som sitter runt handleden. Efter några rundor ibland de olika stånden runt Kuta så hittar jag till slut en klocka som vrider upp sig själv, svart, snygg, tung och till viss del fyrkantig. En arme modell som tål hundra meters djup och allt annat som säkert skulle vara bra i olika kris situationer. Jag prutar en massa och tills slut når jag en nivå som är pinsamt låg. Mannen säger ok och köpet skall genomföras. Då kommer ägaren till butiken och får reda på skambudet. Det blir en rätt infekterad situation där jag tillslut går därifrån som vinnare. Vinnare bara för några timmar. Det visar sig att klockan inte alls går, varken i tid, eller med någon som helst regelbundenhet. Jag sitter och viftar med handen bara för att den överhuvudtaget skall röra sig några minuter framåt. Lägg därtill att jag väljer att ta ett dopp i havet med detta vattentäta lilla undervärk. Vatten liksom bara sköljs in mellan glas och järn och det tar inte många sekunder förrän jag pgr av inre dimma i urverket varken kan se visare eller dagens datum. Hur kunde detta ske. Jag liksom hör hur den börjar rosta och ärga igen inuti. Besviken och förbannad, mest på mig själv snåljåp som jag är, går jag med bestämda steg tillbaka till ägaren och kräver ett inbyte. Jag förväntar mig, likt i Sverige, en brysk tillrättavisning där jag måste erkänna mitt dumma tillvägagångssätt att jag badar med min nya klocka, och att det inte finns något att göra. Men, inte här inte. Ägaren tar mig på högsta alvar och ger mig givetvis rätt och erbjuder samtidigt mig att ta vilken klocka jag vill. Jag tar en snabb titt ibland urverken och väljer ut två klockor son jag faller för. Svårt att välja. Jag vill ha båda. Ägaren ler lite diplomatiskt och säger:
- ta du båda två.
Ännu en gång går jag glad och nöjd därifrån, nu med två klockor. Känner mig som en vinnare. En dubbel vinnare. Det tar även denna gång en ny vändning. Klockan som på något sätt visar sig vara lite mer intressant har en timvisare som saktar lite efter. Den drar liksom inte i takt. På en timma tar den två timmar på sig. Känns lite konstigt att hela tiden tänka på detta. Och hur skall det gå desto längre tiden lider. Jag som bara har svårt att hålla reda på vilken arm klockan sitter på..Jag tar isär den och försöker modifiera och reparera den. Sätter mina glasögon långt ute på nästippen och sätter en pannlampa på huvudet. Tar fram kniven och sätter igång med att operera. Den kirurg jag nu åtnjuter att vara är inte någon jag själv skulle vilja råka ut för vid en operation. Fjädrar, små kugghjul och annat flyger liksom i små bågar ut ifrån klockans innandöme och landa på hotellgolvet. Omöjliga att hitta. Det pärlar sig i pannan och jag finner mig själv ,krypande på alla fyra, frenetiskt letande efter alla dessa små mekaniska delar. Svordomar och förbannelser börjar hagla över sammanhanget och jag greppar desperat den andra klockan. Nu jävlar. Den slaktas och tillslut så plockar jag samman något som är ett ihopaplock av Rolex, Jean Phillip och ett gammalt Yugoslaviskt märke. Satan. Hur kunde det bli så här. Kan jag inte bara gå och köpa en riktig klocka och låta tiden gå.Nä…Så här har det alltid varit Och kommer säkert alltid förbliJ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar