2011-07-19
Klockan är 16.30. Solen är på väg ner men det är fortfarande 34 grader i skuggan. Luftfuktigheten är upp till 80% och minsta rörelse skapar en svettning. Det gäller att spara på krafterna. Jag drar på mig ett linne och sätter på mig mina joggingskor. Springer sakta förbi vakten till hotellet och gör en snabb rörelse med handen mot pannan som om att han som vakt skulle känna igen sig lite mer med denna gest. Väl ute på gatan tar jag till vänster och följer trottoaren utmed Kuta Beach. Det är många som inte alls bryr sig att en sådan som jag är ute och springer men, förvånansvärt många tar ändå notis om mig och antingen ler eller ger mig någon underlig vinkning om att antingen ta det lugnt, eller öka på farten. Jag springer förbi uppklädda par på väg till någon restaurang med havsutsikt, poliser eller försäljare av olika slag. Någon ropar:
- hello boss…you want ride??
Jag springer bort till ett hotell med ett enormt torn av något slag, som jag tar sikte på. Där vänder jag för att ta mig tillbaka. Nu blir det tuffare. Även fast jag möter en massa människor så blir bara stegen tyngre och tyngre. Ibland snubblar jag och trampar lite snett. Jag försöker verkligen att se så oberörd det bara går men kroppen ljuger inte. Svetten fullständigt sprutar ut ur mig. När jag är bara några hundra meter hemifrån ser jag ut som en person som har stått i en dusch i några sekunder. Jag skall precis svänga in på den lilla gatan in till hotellet när en taxi, med ett tut, stannar till. Rutan vevas ner och chaffisen säger:
- you want taxi??
- Now…I am running!!!
Då tittar han förvånat på mig och utbrister:
- Wy!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar