Tidig morgon. Fläktar och tutor om vartannat. Jag drar på mig träningskläderna och går sömndrucken ner till stranden. För att komma dit krävs det att man passerar en huvudgata som är strängt trafikerad. Det är en utmaning så här tidigt på morgonen. Man vaknar verkligen när en moped med familj stryker tätt kring sidan på mig. På stranden i Kuta är det full aktivitet. Försäljare gör sig redo för dagens inkomst och surfuthyrarna går med små krattor och räfsor för att snygga till efter gårdagen. Ingen frågar om man vill köpa något. Skönt.Däremot är det full aktivitet ibland brädåkarna. Vågorna är flera meterhöga och de allra bästa slåss nu om att fånga den där riktigt stora vågen. Dom sitter som ankor och väntar på att den skall komma. Själv börjar jag jogga nerför stranden och tar sikte på en mast långt där borta. Det är gott om löpare och andra som bara tar en promenad. Ingen bryr sig om någon. Alla är upptagna med att sköta om sig själva. Stranden och havet är underbart. Jag inser snart att det är tuffare än man kan tro att löpa i sand. Jag pressar mig till det yttersta och vänder vid masten och arbetar mig sakta tillbaka. Svetten sprutar ifrån pannan. Ner på tröjan och gör den mörkare och mörkare ifrån ovan och nedåt. Mål. Jag ställer mig och tittar lite på ankorna. Oj. Någon fångar vågen och åker längs med den och svänger allt som oftast upp på kanten för att åka tillbaka ner igen. Nöjd drar jag mig tillbaka till hotellet och möter upp de andra för att äta frukost. Hälsoguden skriker nu frukt och grönsaker. Det är ändå svårt att undvika det rostade brödet och kaffet. Efter frukost blir det en runda i kvarteren där vi sonderar kring vad det finns för ett utbud av saker. Detta ständiga:
- hello boss
- you want massage
- special price
- you want driver
- etc, etc, etc……
Gör oss ibland lite irriterade. Jag och Åsa kanske kan hantera det lite bättre men jag ser att Max börjar bli lite förbaskad när han tittar på mig och säger:
- kan dom inte bara ha prislappar på allt …som hemma??
Min dotter Moa däremot verkar smått trivas i detta sammanhang. Hon är livsfarlig på att pruta och verkar veta exakt när man skall lämna försäljaren för att sätta in nådastöten.
Det handlas in några saker men alla verkar bara inventera vad som finns och sondera lite kring vilka priser som sätts på det man verkar vara intresserad utav. Själv blir jag faschinerad av utbudet kring trähantverk och konst. Det verkar finnas en outgrundlig fantasi kring att skapa nya saker. Tillbaka till hotellet tar jag en avstickare till en massör som så vänligt bjuder mig in.Att denna lilla späda människa kan ha så mycket styrka får mig att hämta andan. Jag valde att bli masserad i en timma men hon avsatte säkert en och en halv timma bara för att verkligen visa denna överåriga, överviktiga viting att här kommer man inte undan utan att bli helt mörbultad. Det var faktiskt helt underbart, och det för en spottstyver emot vad det kostar hemma. Efteråt satt jag och pratade med personalen och jag berättade lite om mig själv och dom om sig. Det ingick lite dricka efteråt och jag sade att jag säkert skulle komma förbi någon mer gång. Jag var väldigt välkommen. Jag anar att dom ser mig mer som en framtida inkomst än en potentiell kompis. Det är bra om det är så. Så ut i vimlet igen. Det är en stor kontrast ifrån att bli masserad till vacker musik till att börja sicksacka mellan bilar och bli indragen av någon försäljare i ett stånd. Jag kommer dock hem lagom till att vi alla skall äta lunch vid poolen. Trevligt. Vi inser dock att det är alldeles för dyrt att sitta här på hotellet och äta lunch varje dag. Nu blir det bad och slappa fram till kvällen. Kvällen bjuder inte till någon direkt överraskning mer än att vi gick in i de otroligt aktiva kvarteren kring där vi bor och hittade en charmig liten restaurang. Mat till alla och Bintang öl till de vuxna. Nu sitter vi på hotellet och har eftersnack på vår balkong medans syrsorna spelar sin musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar