Denna natten har inte varit bra för min kollega, Brigitte. Hon blev riktigt magsjuk igår och har legat hela natten med en fruktansvärd magsmärta och diarré. Idag fick jag börja dagen själv. Det känns lite konstigt att nu inte ha någon tolk men man får göra det bästa. Min chaufför kom punktligt och hämtade mig kl 8.00 och vi åkte i maklig fart till en restaurang för frukost. Där satt vi, helt tysta, och drack en kopp kaffe och åt en smörgås. Vi tog med oss lite vitt bröd till Brigitte på tillbakavägen och tog sedan och styrde skeppet mot skolan. Det vart ju lite turbulens ibland lärarna när det framkom att min kollega var sjuk. I vilket fall som helst så fick jag mig tilldelad en underbar engelsklärare som nu skulle vara min tolk och ledsagare. Han heter Bandao och har en underbar humor. Vi visste att vi skulle träffa alla elevrepresentanterna i ett och samma klassrum, ca 70 st, och tillsamman presentera vårt sätt att arbeta med elevdemokrati på Ängskolan i Skene. Så vi förberedda oss genom att jag förklarade hur verksamheten är uppbyggd och hur den fungerar. Så var det bara att äntra scenen. Där satt dom i klassrummet och väntade. De vart helt tyst när vi kom in. Jag började ett presentera mig på franska och gick genast över till engelska och förklarade att Bandao kommer at tolka allt jag säger. Jag började med att vara lite personlig och förklara vem jag är och vilket syfte jag står här framför dom. Sedan övergick jag till att berätta om skolan jag arbetar på och hur den fungerar. Därefter gick vi stenhårt på att förklara hur eleverna på Ängskolan arbetar konkret med elevinflytande, det som kallas för forumverksamhet. Allt översattes hela tiden av Bandao, som så smidigt fick mig att känna mig bekväm i detta. Eleverna var fokuserade och väldigt uppmärksamma på vad jag hade att säga, fast det var som en bastu i detta rum utan fläktar. Så kom vi då till det momentet där jag kunde fråga eleverna på denna skolan om hur dom upplevde sin situation och om dom tyckte att dom hade en möjlighet att påverka. Då var det några stycken som vågade räcka upp handen och berätta. Inte var det något positivt direkt. Visst, dom hade några som fick representera klassen och träffa rektorn men, dom tyckte inte alls att det fungerade. För att dom verkligen skulle få chansen att individuellt välja ståndpunkt så bad jag dom att gå till det hörnet i rummet där dom kände igen sig. Jag delade upp hörnen i olika ståndpunkter så som, gillar organisationen och har möjlighet att påverka, gillar inte alls organisationen men har ingen ståndpunkt, gillar inte alls organisationen och har en idé hur den skall förändras, eller bara något helt annat förslag. Det visade sig att de flesta eleverna ställde sig i det hörnet vilket man inte gillade organisationen men inte visste hur man skulle göra..Det var ett sorgligt faktum. Det var dock en hel del elever som ställde sig i hörnet där man var missbelåten och även hade idéer på hur man skulle ändra systemet. Det var glädjande. Nu gick diskussionen igång. Jäklar vad det plötsligt hände saker. Dom hade så många saker dom ville ändra på och debatten gick igång hur vi skulle göra. Bondao, som inte hade gjort något sådant här innan blev lite tagen på sängen och hann knappats med att översätta alla åsikter. Till slut var vi tvungen att säga stopp och knyta ihop säcken innan lunch. Vi hade nästan hållit på i två timmar. I ett och samma rum. I denna värme. Efter denna tillställning tackade jag Bondao och vi sade att vi nu skall summera vad som sades och få det dokumenterat. Nu blev det lunch och Brigitte hade varit hos den lokala doktorn och fått dundertabletter som tydligen gjorde mirakel på några timmar. Vågar knappt fråga vad det är i dom.
På kvällen blir det en utflykt till en stor lokal damm med intilliggande odlingar. Det odlas allt ifrån potatis till ärtor och mycket mer jag inte har en aning om. Sakta går solen ner över odlingarna och landskapet förvandlas till ett så vackert sceneri som man bara kan se i filmer ifrån fjärran länder. På kvällen åker vi till en riktigt modern restaurang där det visas nyheter på en storbild. Eftersom nyheterna handlar om det som just nu sker i Libyen så förvandlas bordet till en politiskt arena. Det finns verkligen en debattlusta i detta landet. I vårt hem, senare på kvällen, sitter det en lokal reporter, som vill göra en intervju. Brigitte gör ett gott jobb och besvarar frågorna efter bästa förmåga. Det tas bilder och händer skakas.
Vi undrar samtidigt vad som kommer att hända imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar