Burkina Faso 8

Jag har blivit bättre. Lite bättre. Man är sådär osäker på om magen bara spelar en ett spratt. Luras, för att nästa stund bara peka finger åt mig och skapa kaos.
Idag är det ”shop to you drop” som gäller. Vi går till banken för att hämta pengar och växla in lite euro till lokala papperslappar. Går därifrån med en jättebunte och undrar lite tveksamt hur jag skall lyckas göra mig av med denna. Våra två vänner, Issa och Alli, tar oss till lokala marknader där dom tycker att man kan göra riktigt bra fynd. Problemet, visar det sig, är bara att människor som jobbar där bara blir mer och mer påflugna. Nästan drar i oss. Alla vill ha uppmärksamhet. Det slutar med att vi äntrar en affär som Issa känner och jag bestämmer mig snabbt för ett antal saker som jag vill ha. Jag pekar. Den, den, den och den. Allt läggs på hög och sen skall det köpslås. Helst en timma. Med involvering av världskrisen, klimatförändring, etc. När det ändå bara handlar om några kronor. Vi åker till en lyxigare marknad där det nästan bara finns vita människor. Kostar också betydligt mer men, slipper tio personer som hela tiden vill ha ens uppmärksamhet. Ett nytt stort paket läggs i bagageutrymmet på bilen. Sedelbunten har knappast minskat och jag undrar hur mycket man kan ha med sig hem. Det finns så mycket fantastiska saker som jag skulle vilja ha men hur fixar man det.
Vi beger oss på eftermiddagen hem till två olika familjer för att träffa Allis och Issas fru och barn. Dom hade ställt till med massor av mat och dryck och med min mage så satt jag mest och petade lite trotsigt i maten. Som en tonåring. Det framkom att vi också skulle åka på invigningen av Afrikas största filmfestival som började kl 17.00 i en gigantisk arena. In i bilen och iväg. Hitta parkeringsplats är inte så svårt. Det finns människor överallt som hjälper till med det för en summa pengar. Det är gratis för vem som helst att gå på denna invigningen och arenan rymmer 45 000 platser och jag märker på en gång att här blir det mycket folk. Jag liksom sugs in i arenan och blir placerad, tillsammans med mina vänner, på ett ställa. Solen har legat på hela dagen så betongen är som skållhet. Packade som sillar. Det ena afrikanska bandet efter det andra äntrar scenen och folk ställer sig upp och dansar till musiken eller bara skriker ut sin lycka över att få vara här. Kvällens avslutning är klassisk med ett gigantiskt fyrverkeri som säkert kostade en förmögenhet. Känner dock en liten olust vid tanken av att om något skulle gå snett och det i sin tur skulle orsaka en panik ibland alla på arenan. När kvällen är över så åker vi tillbaka till Tess pensionat och rundar av kvällen med lite franska ostar och några glas vin. Imorgon åker vi hem på kvällen. Skall bara på barndop först…