Ett säkert vårtecken…

Nu är våren här. Eller? Vi har alla våra individuella åsikter om vad som är ett säkert vårtecken. Det kan variera från person till person. Om vi skulle besvara den frågan så tror jag att det generellt skulle besvaras på följande sätt:
- fågelkvitter
- små knoppar som tränger upp genom landet
- människor med solglasögon som sitter på parkbänkar och kisar mot solen
- hundbajs som kryper fram där snön har legat hög
- grus
- knastret av dubbarna på vinterdäck
Det finns säkert mer vårtecken och det skulle bara bli tråkigt om jag fortsatte att rada upp dessa. Vad jag vill komma fram till är givetvis mitt lilla egna säkra vårtecken.
Att gå med stadiga steg ner till källaren och öppna dörren till garaget. Där står den. Den blänker. Det är en Honda 1000 GL 1978. Åren då man absolut inte hade en tanke på bensinförbrukning och då exponeringen av olika mätare var lite hippt. Där står den. Och väntar. Vi tittar på varandra och jag går fram och känner lite på gashantaget. Så har jag alltid gjort. Det är liksom en värdemätare på en motorcykel om den går fort eller inte. En lång vridning på gasen indikerar på snabbhet. Batteriet är nyladdat och jag öppnar luckan och skruvar fast det. Vrider på nyckeln och lamporna tänds. Drar ut choken till max och trycker på startknappen. Motorn drar runt och bensin sugs in i förgasaren. Skall batteriet räcka för att få igång maskinen. Ett stressmoment. Tillslut går den igång. Först på en cylinder men tillslut startar den andra. Det ryker inte så mycket till en början men snart är garaget i en dimma som kräver en kniv för att komma igenom. Jag ser knappast min högerhand som frenetiskt vrider på gasen. Denna lukt. Avgaser. Innehållet är irrelevant och säkert jättefarligt. Det är känslan av vår som tränger in i varje por i kroppen. Bäddar in sig i kläderna och följer sedan med hela dagen tills jag tvunget skiljs ifrån dom på kvällen. Det sker en dispyt varje gång om varför jag har förpestat huset, tvättrummet, och allt runtomkring med denna lukt. Jag har alltid samma svar. Det var tvunget. Jag har inget val.Jag bara måste se om den går igång, höra ljudet, känna doften och fylla garaget med vårkänslor. Men, jag är inte den som är fastnaglad i rutin utan är benägen att göra förändringar om andra vill. I år skedde en större förändring. Jag borrade upp två hål i garageporten och monterade två slangar till respektive avgasrör. Då skedde följande. Mycket utav vårkänslorna tog vägen genom rören och ut i friska luften. Men, till min stora tur, valde en strimma avgas att söka sig förbi slangen och ut till mig och garaget. Jag var då tvungen att stå lite längre och höra ljudet av motorn men det hade jag inget emot. Jag kunde dessutom se att mycket avgaser spreds till grannarna och gav dom den där känslan som jag så många år har haft. Toppen. Nu är jag inte ensam i detta..